Kejsarn av Portugallien (1914)

Överlycklig och förälskad blir Jan i Skrolycka när han får se sin nyfödda dotter. Hon är så fantastisk att Jan bestämmer att hon skall få namnet Klara Fina Gulleborg.
Tiden går och Jan och hans fru Kattrinna blir tvingade att köpa loss sin stuga. Till detta har de inte pengar utan Klara Gulla bestämmer sig för att åka till Stockholm och ta tjänst. Hon tjänar ihop pengarna, men kommer inte tillbaka. Hon vill vara fri från sin far.
Jan klarar inte detta utan blir galen. Han tror att Klara Gulla är en Kejsarinna och han Kejsare. Han börjar använda sin fd husbondes käpp och kask.
Efter 15 år kommer Klara Gulla tillbaka, men blir chockad över hur Jan är. Hon bestämmer att Kattrinna skall följa med henne till Malmö. Jan kommer ner till bryggan när ångbåten lagt ut och hoppar efter den. Han drunknar, men kroppen hittas inte förrän också Kattrinna har dött. På derasa begravning sluter hela socknen upp. Klara Gulla förstr då hur mycket Jan älskade henne och hur människorna tänkte om Jan.

Gösta Berling saga var betydligt bättre än Kejsarn av Portugallien. Expressen kunde ha valt en annan klassiker. Intressant i boken var egentligen tiden då Klara Gulla var borta. Vad gjorde att hon inte återvände?

Spionen som kom in från kylan (1963)

Kanske den mest klassiska spionnovellen som gjorts och självklart är le Carré författare. Leamas, med ansvar för Cirkusens verksamheter i Öst-Berlin, blir hemskickad. Leamas slutar som spion och går ner sig. Börjar nya jobb, super och gör sig omöjlig. Finner kvinnan Liz som älskar honom överallt. Pank och nedbruten värvas han av östtyskarna. Han tvingas fly till Berlin där han träffar Fiedler, nummer två efter Mundt. Fiedler har bara ett mål att få bort Mundt. Det visar sig att Leamas och Mundt har spelat Fiedler ett dubbelspel. Leamas och Liz skjuts i slutet när de skall fly över Berlinmuren.

En riktigt bra bok. Min första spionnovell. Hur många skrivs det idag, nu när Kalla kriget inte längre finns. Det var ju någonting att skriva om. Detta är ingen James Bond historia. Här är det verkligheten som styr mera. Den känns ganska realistisk.

Dödssynden (1960)

Det är den bästa boken hittills. Jag var tvungen att googla på den för att få reda på slutet OCH ändå var den fantastisk att läsa klart. Ja, ja, jag vet att detta nästan är en dödssynd, men vad skulle jag göra. Boken bara fick tag i mig och jag kunde inte släpa den.
Boken utspelar sig runt 1935 i amerikanska södern. Bokens berättare är den unga flickan Scout Finch. Hon lever tillsammans med sin pappa, advokaten Atticus, sin äldre bror Jem, smat deras färgade hushållerska Calpurnia. Atticus får i uppdrag att försvara en färgad man, Tom Robinson, som har blivit anklagad för våldtäkt av en vit kvinna.

Detta är Haper Lees enda bok och den fick Pulitzerpriset 1961.

Den allvarsamma leken (1912)

”Doktor Glas” av Hjalmar Söderberg har ju varit en av de bästa böckerna i klassikerserien, men nu… ”Den allvarsamma leken” av samma författare är ju ännu bättre. Det finns många likheter mellan böckerna, otrohet.
I ”Den allvarsamma leken” träffar Arvid Stjärnblom i sin ungdom Lydia Stille. De har en kort men intensiv romans, för att sedan inte ses på tio år.
Lydia gifter sig med en äldre man och Arvid gifter sig (lurades att förlova sig?). Men ändå det är Lydia och Arvid som älskar varandra. De inleder ett passionerat förhållande.
Förhållandet slutar i tragik. Genom kommentarer, svek och missförstånd går de skillda vägar. Till skillnad från ”Mona är död”förstår man var det går fel i förhållandet.

Den allvarsamma leken beskiver på ett fantastiskt sätt kärlek, förhållanden och svek. Språket i boken är ljuvligt och historien griper mig. En verklig klassiker.