26 februari, 2008 vid 8:19 e m (Klassiker)
Tags: förvandlingen, kafka, klassiker
Två korta noveller i en bok, kan det vara någonting.
Första Förvandlingen:
Novellen är ju lysande! Gregor vaknar upp en dag och har blivit förvandlad till en insekt. Det är underbart att läsa om hans problem att bara vända sig om i sängen, funderingarna på att bara ligga kvar. Här är det humor på mitt sätt. Visst blir familjen orolig varför han inte har gått till jobbet, handelsresande. Men in kan de ju inte få komma. Gregors chef kommer och till slut kommer de in i hans rum. Men de blir inte så fruktansvärt rädda, mer förvånade och undrar hur han skall sköta sitt jobb. Gregor är familjeförsörjare för sina föräldrar och sin syster. Systern tar på sig uppgiften att städa hos Gregor och mata honom. Novellen slutar som det nästan alltid gör med insekter…
Den sanningssökande hunden
En gammal hund som ligger och funderar på livet, men männskliga aspekter. Detta var en svårläst bok. Fortfarande gillar jag böcker med en rak handling. Det var ingen intressant bok heller.
Förvandlingen gör mig mer taggad för att läsa Processen.
Kommentera
22 februari, 2008 vid 10:48 e m (Klassiker)
Tags: klassiker, lo-johansson, mona är död
Varför är Bo och Mona så arga? Varför blev det så här? Vi får inte veta, men deras förhållande hamnar där många förhållanden slutar. Mitt i en kamp mellan att ständigt förminska varandra. Jag får känslan att Mona är manodepessiv. Allt som står om henne pekar på detta.
Mona och Bo finner varandra och beger sig norrut på semester. Här stöter de på en tid som inte existerar i stan längre. Bo som försöker finna ro att skriva och Mona som dras till flottarna, framför allt då till Ragnar. Boken är en sprial som ständigt leder nedåt. Det finns ingenting som kan vända den uppåt. Och till slut så kommer man fram till slutet, Monas död.
Ofta får man en olustkänsla i magen när man läser. Monas och Bos sätt att vara med varandra, att förnedra varandra är faktiskt motbjudande. Boken är ett lysande exempel hur man inte skall vara mot varandra. Så klart är den mycket läsvärd.
Kommentera
11 februari, 2008 vid 10:13 f m (Klassiker)
Tags: dostojevskij, klassiker, spelaren
Undra vem som var mest initierad? Hemingway med fisket eller Dostojevskij med roulett? Dostojevskij kan ingående beskriva spelet, man måste faktiskt ha spelat roulett för att kunna hänga med i hans skrivande.
Den unge Alexej lever under Generalens beskydd. Tillsammans med Generalens dotter Polina, engelsmannen mr Astley och fransmannen de Grier är de i Rulettenburg för att framför allt spela roullet. Alexej, mr Astley och de Grier är alla förälskade i Polina. Speljäveln finns hela tiden i deras närhet. Alla går och väntar på att Farmor skall gå och dö så att Generalen kan få ut sitt arv. Generalen som har lånat mycket stora summor av de Grier.
Till alla stora chock så kommer en dag Farmor till Rulettenburg. Hon tar över hela showen, men så drabbas hon också av speljäveln. Hon spelar upp mycket stora förmögenheter. Det slutar med att Farmor åker tillbaka till Ryssland, de Grier överger Polina och Alexej vinner stora pengar, men att Polina inte vill veta av honom. Alexej flyr till Paris med Blanche De Cominges, som egentligen skulle gift sig med Generalen. Generalen hittar tillbaka till Blanches hjärta och Alexej lämnar Paris för att slutligen möta me Astley. Klart att boken slutar med att Alexej spelar en sista gång innan han beger sig för att finna Polina, eller har speljäveln tagit hans själ igen?
En fantastisk bok. Ögon är som uppslukade av allt som händer på en mycket kort tid. Hur det hoppar från lycka till undergång. Om visst är den lika aktuell i dag (142 år seare) med spelberoende och personliga katastrofer.
Kommentera
7 februari, 2008 vid 10:58 e m (Klassiker)
Tags: Bonjour tristesse, klassiker, sagan
Boken handlar om 17-åriga Cécile som lever ihop med sin far Raymond. Mamman har dött. Pappan lever ständigt med nya älskarinnor. Så kommer en gammal vännina, Anne, till Céciles mamma. Det slutar med att Raymond och Anne blir förälskade och bestämmer sig för att gifta sig med varandra. Detta blir inte Cécile glad över, eftersom Anne börjar styra upp hennes liv. Hon måste börja plugga igen.
Cécile försöker skapa en spricka med Raymond och Anne. Det gör hon genom att hon får sin kärlek Cyril och pappans fd älskarinna Elsa att verka vara ett par. Det slutar med att pappan blir avundsjuk och faller för Elsa igen. Anne får reda på detta så omkommer hon i en bilolycka, självmord?
Man kan verkligen känna med Cécile. Jag verkligen gillar hennes hämndbegär och hennes plan för att bryta pappans förhållande. Boken påminner mig om filmen ”En studie i hämnd”. En bra bok som jag inte kunde släppa.
Kommentera
7 februari, 2008 vid 10:38 e m (Klassiker)
Tags: Dorian Grays porträtt, klassiker, wilde
Konstnären Basil Hallward målar den mycket sköna Dorian Gray. Samtidigt träffar Dorian Lord Henry Wotton för första gången. Dorian blir som besatt av porträttet och vill inte åldras. Så blir det, istället åldras porträttet. Dorian blir förälskad i den unga aktisen Sibyl Vane. Men på ett abrut sätt avslutar Dorian derasa relation och Sibyl tar sitt liv.
Dorian gömmer undan porträttet och så dödar han Basil.
Det slutar med att Dorian skär sönder tavlan, men istället dör han.
Kul story, men nej inte så bra. Jag kan förstå att den skapade uppmärksamhet i slutet av 1800-talet. Och visst är det så att det yttre ständigt får mer och mer felaktig betydelse.
3 kommentarer
