Utan Jung och Freud hade det inte blivit någon Stäppvargen, eller? Troligen inte, Hesse gick tom i terapi hos Jung. Att boken har väckt intresse under åren kan man lätt förstå. Men är boken intressant idag? Nej, det tycker jag inte. Pratet om våra olika personlighet är ju numera helt vedertaget.
Boken är rörig till en början, men sen när huvudpersonen Harry Haller möter Hermine (troligen Harry själv) som den får fart.
Nu har jag sågat båda tyska författare (Mann och Hesse) som finns med i klassikerserien. Vad har jag emot tysklitteratur?
Stäppvargen (1927)
4 januari, 2008 vid 2:46 e m (Klassiker)
Tags: hesse, klassiker, stäppvargen
