Den gamle och havet (1952)

Jag gillar verkligen berättelser som har en rak historia. Den gamle och havet är inget undantag. Den åldrande Santiago har fiskat 84 dagar utan att få napp. Till sin hjälp har han tidigare haft den unge Manolin. Nu under den 85 dagen får han till slut napp av en gigantisk svärdfisk. Under många dygn utspelar sig en kamp mellan Santiago och fisken. Till slut vinner Santiago eller rättare sagt så vinner havet. Hajar äter upp svärdfisken på väg in.
Man förstår att Hemingway verkligen har fiskat svärdfisk. Ingående beskrivs hur man fiskar, hur fisken binds till båten.
Jag gillade verkligen denna bok.

Älskaren (1984)

Vad är verkligt och vad är uppdiktat? Ja, man vet inte riktigt vad Marguerite Duras har upplevt i denna självbiografisk roman. Huvudpersonen är en 15-årig flicka som lever med sin mamma, storebror och lillebror. Boken utspelar sig på 30-talet i Vietnam, då koloni till Frankrike. Flickan blir då älskarinna till en äldre kines. Boken handlar om deras möten, hennes sjuka mamma (depressiv), pappan som dog utblåttad och storebrodern som lurar sin mamma och syskon på det sista de har kvar. Flickan och hennes älskare blir aldrig accepterad av hans far.
Ingen imponerande bok, den grep mig inte. Historien är inte speciellt fängslande.

Gregorius (2004)

För första gången har jag läst flera böcker samtidig. Det var inte så svårt. Under tiden jag har fortsatt läsa de klassiker som har kommit ut så har jag också läst Bengt Ohlssons ”Gregorius”.
Boken bygger helt enklet på Hjalmar Söderbergs ”Doktor Glas”, men istället för att ha doktor Glas perspektiv så är boken pastor Gregorius tankar. Visst får Gregorius reda på att hans Helga är otrogen, men han har själv en affär i Porla. Man får en helt annan bild av Gregorius, en mänsklig.
Boken är bra och går i samma anda som ”Doktor Glas”, men där orginalet självklart är bättre. Ett grepp, troligen olagligt, hade varit för Ohlsson att ordagrant planka det som Gregorius och Glas säger till varandra. Det hade bundit böckerna ännu närmare varandra.

Främlingen (1942)

En av existentialismens mest betydande verk. Boken utspelar sig i Algeriet, då en fransk koloni. Mersault åker iväg för att begrava sin mor, men är väldigt likgill till hennes död. Åter i stan hjälper han sin granne att ge igen på sin älskarinna. Grannen har haft problem med en arab. Det slutar inte bättre än att Mersault dödar araben.
Under rättegången präglas mycket av att åklagaren målar upp Mersault som en känslokall, beräknande person, som inte ens grät på sin mors begravning. Han döms till avrättning. I dödscellen tvingar sig prästen på Mersault. Mersault blir mycket upprörd över att prästen ”prackar” på Mersault gud.
En mycket intressant bok om likgilltilighet, hur man skall bedöma mänskliga handlingar. Speciellt Mersaults utskällning och diskussion med prästen är intressant.

Klart läsvärd bok.

Markurells i Wadköping (1918)

Ännu en bok som utspelar sig på en enda dag, så även Mrs Dalloway. Men boken innehåller också en del tillbakablickar. Historien är till sitt yttre enkel: Herr Markurells son skall denna dag ta sin examen. Problemet är att han har varit allt för lat och hur skall då herr Markurell lösa detta. Kan man köpa en examen? Parallellt löper också historien om föreningen Jesu krubba. En förening som styrs av den förnäma i staden.

Detta är en av de bästa böckerna i klassikerserien. Den har fart och den har en hel del vändningar. Ett mycket bra språk i boken.