Djurens gård (1945)

Detta är en bok jag läst som tonåring, troligen på gymnasiet, fastän då kallades boken för ”Djurfarmen”. Detta är verkligen en klassiker. Boken är en parafras på den kommunistiska revolutionen i Ryssland från 1917. Djuren på Manor farm (Ryssland) gör uppror och jagar iväg ägaren Mr Jones (Nikolaj II). Alla djur blir jämlika, men det är grisarna Napoleon (Stalin) och Snöboll (Trotskij) som leder arbetet på Djurens gård (Sovjetunionen).
Självklart jagas Snöboll därifrån och Napoleons styre blir diktatoriskt. Allt slutar med att Napoleon börjar gå på bakbenen och gör affärer med sina forna fiender.

Lika bra som jag minns den. Helt klart att läsa, men poängen är ju att man ser kopplingen till Sovjetunionen.

Hans nåds testamente (1910)

Efter att ha läst Hjalmar Bergmans fantaskiska  ”Markurells i Wadköping” lyckades jag komma över ”Hans nåds testamente” för fem kronor. Nu har jag haft den som brevidläsningsbok ett tag och äntligen hunnit med den. Visst känns Bergmans språk igen. Hans Nåd Roger Bernhusen de Sars muttrar genom boken och det är mycket bra. Historien är enkel, men det är lite hoppigt i boken, Baronen Roger Bernhusen de Sars har bestämt sig för att ändra i sitt testamente. Nu till förmån till ynglingen Jacob på ett villkor: Att han gifter sig med Hans Nåds oäkta dotter Blenda.
Samtidigt som detta sker kommer Hans Nåds syster änkedomprostinna Julia dit. Efter många förvecklingar slutar det med att Jacob, Blenda och Julia får dela på arvet.

Boken är rolig och kvick men kommer inte i närheten av ”Markurells i Wadköping”.

Fortsättningen…

Hur går man vidare när man har återfått läsintresset? Jag har redan bestämt (och inhandlat) mig för att läsa ”Djurens gård” och ”1984″ av Orwell och ”Processen” av Kafka. Dessutom håller jag redan på med ”Hans nåds testamente” av Hjalmar Bergman.
Självklart kommer dessa att redovisas här!

Rangordning av Klassikerna

Så har jag kommit till vägs ände med dessa klassiker. För första gången har jag under trettio veckor läste nästa varje dag. Det känns inte så konstigt väldigt bra. Det som återstår är att rangordna dessa klassker.

  1. Dödssynden  –  Lee Harper
  2. Den allvarsamma leken  -  Hjalmar Söderberg
  3. Kallocain  -  Edith Södergran Karin Boye
  4. Doktor Glas  -  Hjalmar Söderberg
  5. Markurells i Wadköping  -  Hjalmar Bergman
  6. Förvandlingen *  -  Franz Kafka
  7. Stolthet och fördom  -  Jane Austen
  8. Det går an  -  Love Almqvist
  9. Mosippan  -  Elsie Johansson
  10. Spelaren  -  Fjodor Dostojevskij
  11. Gösta Berlings saga  -  Selma Lagerlöf
  12. Främlingen  -  Albert Camus
  13. Lady Chatterleys älskare  -  D H Lawrence
  14. Den gamle och havet  -  Ernest Hemingway
  15. En förlorad värld  -  Evelyn Waugh
  16. Möss och männsikor  -  John Steinbeck
  17. Måna är död  -  Ivar Lo-Johansson
  18. Hemsöborna  -  August Strindberg
  19. Spionen som kom in från kylan  -  John Le Carré
  20. Dvärgen  -  Pär Lagerkvist
  21. Bonjour tristesse  -  Francoise Sagan
  22. Mrs Dalloway  -  Virgina Woolf
  23. Flugornas herre  -  William Golding
  24. Kejsarn av Portugallien  -  Selma Lagerlöf
  25. Mörkrets hjärta  -  Joseph Conrad
  26. Dorian Grays porträtt  -  Oscar Wilde
  27. Nässlorna blomma  -  Harry Martinsson
  28. Stäppvargen  -  Herman Hesse
  29. Älskaren  -  Marguerite Duras
  30. Döden i Venedig  -  Thomas Mann
  31. Den sanningssökande hunden *  -  Franz Kafka
     
    * I boken av Franz Kafka fanns två kortnoveller: Förvandlingen och Den sanningssökande hunden. 

Lady Chatterleys älskare (1928)

Så har jag kommit fram till den sista boken i serien, den kontroversiella Lady Chatterleys älskare. I dag skulle den inte gör någon nakenchock, men då 1928! Den frigjorda, frispråkiga och bestämda Connie gifter sig med Clifford Chatterley. Pga en skada i första världskriget blir Clifford invalidiserad. Connie har ändå starka sexuella behov som hon försöker få uppfyllda. Hon och skogsvaktaren Oliver blir älskare. De bestämmer sig för att ordna skiljsmässor för att kunna gifta sig. Connie blir med barn och då är skandalen ett faktum. Får Connie och Olier varandra, vem vet?

En klart läsvärd bok. Det intressanta är inte sexscenerna, utan Connies styrka och frigjordhet. Återigen en stark kvinna och det tycker jag om att läsa om.

En förlorad värld (1945)

Flera gånger höll jag på att ge upp med boken, men sen efter ca 100 sidor lossnade det. Boken blev bra, riktigt bra. Det som gjorde den intressant var att Sebastian visade sig vara alkoholist. Att se hur Charles och Sebastians vänskap förändras pga alkoholen.
Boken utspelar sig på 1920-talet. I Oxford möter Charles den unga aristokraten Sebastian. Charles blir ofta hebjuden till Sebastians familjegods. Där lever hans mor och hans syster Julia. Egentligen utspelar sig boken i en tid och samhällsklass som jag inte finner intressant. Både Charles och Julia gifter sig,  men finner  tillbakaa till varandra. Sebastian flyr till Nordafrika för att kunna supa.

Det som gör boken intressant är Sebastians drickande och Charles och Julias, tillsist, olyckliga förhållande. Tillsist blev boken intressant.

Kejsarn av Portugallien (1914)

Överlycklig och förälskad blir Jan i Skrolycka när han får se sin nyfödda dotter. Hon är så fantastisk att Jan bestämmer att hon skall få namnet Klara Fina Gulleborg.
Tiden går och Jan och hans fru Kattrinna blir tvingade att köpa loss sin stuga. Till detta har de inte pengar utan Klara Gulla bestämmer sig för att åka till Stockholm och ta tjänst. Hon tjänar ihop pengarna, men kommer inte tillbaka. Hon vill vara fri från sin far.
Jan klarar inte detta utan blir galen. Han tror att Klara Gulla är en Kejsarinna och han Kejsare. Han börjar använda sin fd husbondes käpp och kask.
Efter 15 år kommer Klara Gulla tillbaka, men blir chockad över hur Jan är. Hon bestämmer att Kattrinna skall följa med henne till Malmö. Jan kommer ner till bryggan när ångbåten lagt ut och hoppar efter den. Han drunknar, men kroppen hittas inte förrän också Kattrinna har dött. På derasa begravning sluter hela socknen upp. Klara Gulla förstr då hur mycket Jan älskade henne och hur människorna tänkte om Jan.

Gösta Berling saga var betydligt bättre än Kejsarn av Portugallien. Expressen kunde ha valt en annan klassiker. Intressant i boken var egentligen tiden då Klara Gulla var borta. Vad gjorde att hon inte återvände?

Spionen som kom in från kylan (1963)

Kanske den mest klassiska spionnovellen som gjorts och självklart är le Carré författare. Leamas, med ansvar för Cirkusens verksamheter i Öst-Berlin, blir hemskickad. Leamas slutar som spion och går ner sig. Börjar nya jobb, super och gör sig omöjlig. Finner kvinnan Liz som älskar honom överallt. Pank och nedbruten värvas han av östtyskarna. Han tvingas fly till Berlin där han träffar Fiedler, nummer två efter Mundt. Fiedler har bara ett mål att få bort Mundt. Det visar sig att Leamas och Mundt har spelat Fiedler ett dubbelspel. Leamas och Liz skjuts i slutet när de skall fly över Berlinmuren.

En riktigt bra bok. Min första spionnovell. Hur många skrivs det idag, nu när Kalla kriget inte längre finns. Det var ju någonting att skriva om. Detta är ingen James Bond historia. Här är det verkligheten som styr mera. Den känns ganska realistisk.

Dödssynden (1960)

Det är den bästa boken hittills. Jag var tvungen att googla på den för att få reda på slutet OCH ändå var den fantastisk att läsa klart. Ja, ja, jag vet att detta nästan är en dödssynd, men vad skulle jag göra. Boken bara fick tag i mig och jag kunde inte släpa den.
Boken utspelar sig runt 1935 i amerikanska södern. Bokens berättare är den unga flickan Scout Finch. Hon lever tillsammans med sin pappa, advokaten Atticus, sin äldre bror Jem, smat deras färgade hushållerska Calpurnia. Atticus får i uppdrag att försvara en färgad man, Tom Robinson, som har blivit anklagad för våldtäkt av en vit kvinna.

Detta är Haper Lees enda bok och den fick Pulitzerpriset 1961.

Den allvarsamma leken (1912)

”Doktor Glas” av Hjalmar Söderberg har ju varit en av de bästa böckerna i klassikerserien, men nu… ”Den allvarsamma leken” av samma författare är ju ännu bättre. Det finns många likheter mellan böckerna, otrohet.
I ”Den allvarsamma leken” träffar Arvid Stjärnblom i sin ungdom Lydia Stille. De har en kort men intensiv romans, för att sedan inte ses på tio år.
Lydia gifter sig med en äldre man och Arvid gifter sig (lurades att förlova sig?). Men ändå det är Lydia och Arvid som älskar varandra. De inleder ett passionerat förhållande.
Förhållandet slutar i tragik. Genom kommentarer, svek och missförstånd går de skillda vägar. Till skillnad från ”Mona är död”förstår man var det går fel i förhållandet.

Den allvarsamma leken beskiver på ett fantastiskt sätt kärlek, förhållanden och svek. Språket i boken är ljuvligt och historien griper mig. En verklig klassiker.

Förvandlingen (1915) och Den sanningssökande hunden (1922)

Två korta noveller i en bok, kan det vara någonting.
Första Förvandlingen:
Novellen är ju lysande! Gregor vaknar upp en dag och har blivit förvandlad till en insekt. Det är underbart att läsa om hans problem att bara vända sig om i sängen, funderingarna på att bara ligga kvar. Här är det humor på mitt sätt. Visst blir familjen orolig varför han inte har gått till jobbet, handelsresande. Men in kan de ju inte få komma. Gregors chef kommer och till slut kommer de in i hans rum. Men de blir inte så fruktansvärt rädda, mer förvånade och undrar hur han skall sköta sitt jobb. Gregor är familjeförsörjare för sina föräldrar och sin syster. Systern tar på sig uppgiften att städa hos Gregor och mata honom. Novellen slutar som det nästan alltid gör med insekter…

Den sanningssökande hunden
En gammal hund som ligger och funderar på livet, men männskliga aspekter. Detta var en svårläst bok. Fortfarande gillar jag böcker med en rak handling. Det var ingen intressant bok heller.

Förvandlingen gör mig mer taggad för att läsa Processen.

Måna är död (1932)

Varför är Bo och Mona så arga? Varför blev det så här? Vi får inte veta, men deras förhållande hamnar där många förhållanden slutar. Mitt i en kamp mellan att ständigt förminska varandra. Jag får känslan att Mona är manodepessiv. Allt som står om henne pekar på detta.
Mona och Bo finner varandra och beger sig norrut på semester. Här stöter de på en tid som inte existerar i stan längre. Bo som försöker finna ro att skriva och Mona som dras till flottarna, framför allt då till Ragnar. Boken är en sprial som ständigt leder nedåt. Det finns ingenting som kan vända den uppåt. Och till slut så kommer man fram till slutet, Monas död.

Ofta får man en olustkänsla i magen när man läser. Monas och Bos sätt att vara med varandra, att förnedra varandra är faktiskt motbjudande. Boken är ett lysande exempel hur man inte skall vara mot varandra. Så klart är den mycket läsvärd.

Spelaren (1866)

Undra vem som var mest initierad? Hemingway med fisket eller Dostojevskij med roulett? Dostojevskij kan ingående beskriva spelet, man måste faktiskt ha spelat roulett för att kunna hänga med i hans skrivande.

Den unge Alexej lever under Generalens beskydd. Tillsammans med Generalens dotter Polina, engelsmannen mr Astley och fransmannen de Grier är de i Rulettenburg för att framför allt spela roullet. Alexej, mr Astley och de Grier är alla förälskade i Polina. Speljäveln finns hela tiden i deras närhet. Alla går och väntar på att Farmor skall gå och dö så att Generalen kan få ut sitt arv. Generalen som har lånat mycket stora summor av de Grier.
Till alla stora chock så kommer en dag Farmor till Rulettenburg. Hon tar över hela showen, men så drabbas hon också av speljäveln. Hon spelar upp mycket stora förmögenheter. Det slutar med att Farmor åker tillbaka till Ryssland, de Grier överger Polina och Alexej vinner stora pengar, men att Polina inte vill veta av honom. Alexej flyr till Paris med Blanche De Cominges, som egentligen skulle gift sig med Generalen. Generalen hittar tillbaka till Blanches hjärta och Alexej lämnar Paris för att slutligen möta me Astley. Klart att boken slutar med att Alexej spelar en sista gång innan han beger sig för att finna Polina, eller har speljäveln tagit hans själ igen?

En fantastisk bok. Ögon är som uppslukade av allt som händer på en mycket kort tid. Hur det hoppar från lycka till undergång. Om visst är den lika aktuell i dag (142 år seare) med spelberoende och personliga katastrofer.

Bonjour tristesse (1954)

Boken handlar om 17-åriga Cécile som lever ihop med sin far Raymond. Mamman har dött. Pappan lever ständigt med nya älskarinnor. Så kommer en gammal vännina, Anne, till Céciles mamma. Det slutar med att Raymond och Anne blir förälskade och bestämmer sig för att gifta sig med varandra. Detta blir inte Cécile glad över, eftersom Anne börjar styra upp hennes liv. Hon måste börja plugga igen.
Cécile försöker skapa en spricka med Raymond och Anne. Det gör hon genom att hon får sin kärlek Cyril och pappans fd älskarinna Elsa att verka vara ett par. Det slutar med att pappan blir avundsjuk och faller för Elsa igen. Anne får reda på detta så omkommer hon i en bilolycka, självmord?

Man kan verkligen känna med Cécile. Jag verkligen gillar hennes hämndbegär och hennes plan för att bryta pappans förhållande. Boken påminner mig om filmen ”En studie i hämnd”. En bra bok som jag inte kunde släppa.

Dorian Grays porträtt (1890)

Konstnären Basil Hallward målar den mycket sköna Dorian Gray. Samtidigt träffar Dorian Lord Henry Wotton för första gången. Dorian blir som besatt av porträttet och vill inte åldras. Så blir det, istället åldras porträttet. Dorian blir förälskad i den unga aktisen Sibyl Vane. Men på ett abrut sätt avslutar Dorian derasa relation och Sibyl tar sitt liv.
Dorian gömmer undan porträttet och så dödar han Basil.
Det slutar med att Dorian skär sönder tavlan, men istället dör han.

Kul story, men nej inte så bra. Jag kan förstå att den skapade uppmärksamhet i slutet av 1800-talet. Och visst är det så att det yttre ständigt får mer och mer felaktig betydelse.

Mosippan (1998)

En klassiker från 1998? En klassiker skall väl var minst 50 år? Men Elsie Johansson är ingen vanlig författare. Hon debuterade inte förrän vid 48 års ålder. Mosippan är den andra boken i en trilogi om den unga flickan Nancy. Mosippan skildrar Nancys uppväxt under andra världskriget. Hur svårt människor hade det i Sverige. Då hade ändå Nancy och hennes familj det relativt ok.

Boken grep tag i mig och det var svårt att lägga den ifrån sig. Sverige under andra världskriget är en viktig läsning och här fyller Elsie Johansson en viktig roll. Jag tror faktiskt att jag skall läsa de andra böckerna i trilogin, Glasfåglarna och

Det går an (1838)

Glasmästardottern Sara Videbeck och sergenten Albert träffas ombord på Yngve Frey, när de åker från Stockholm mot Västergötland. (Ang Yngve Frej så läser jag boken samtidigt som Slas avlider).
Tycke uppstår mellan dem, men Sara är noga med att hela tiden klara sig ekonomiskt själv. Hon ser till att hon och Albert delar på alla kostnader, så även när de fikar. Detta förbryllar Albert mycket.
Tillslut bestämmer de sig för att leva ihop, men inte som gifta och att de inte delar sina tillgångar. Detta måste ha väckt stort uppmärksamhet under 1800-talet.
I slutet frågar Sara: Går allt detta an, Albert?
Svaret blir: Det går an.

En helt underbara bok. Jag har också insett att ett drag hos de böcker som jag tycker  om handlar ofta om självständiga kvinnor.

Mörkrets hjärta (1902)

Det är nästan omöjligt att läsa boken utan hela tiden göra referenser till Apocalypse Now. Jag tänker mig Marlow som Martin Sheen (kapten Willard) och jag tänker mig definitivt Kuntz som Marlon Brandon. När jag läser Mörkrets hjärta blir jag påmind om att jag är uppväxt med TV som främsta mediat.

Visst är boken bra, intressant och viktig, men Apocalypse Now är bäst!

Stäppvargen (1927)

Utan Jung och Freud hade det inte blivit någon Stäppvargen, eller? Troligen inte, Hesse gick tom i terapi hos Jung. Att boken har väckt intresse under åren kan man lätt förstå. Men är boken intressant idag? Nej, det tycker jag inte. Pratet om våra olika personlighet är ju numera helt vedertaget.
Boken är rörig till en början, men sen när huvudpersonen Harry Haller möter Hermine (troligen Harry själv) som den får fart.
Nu har jag sågat båda tyska författare (Mann och Hesse) som finns med i klassikerserien. Vad har jag emot tysklitteratur?

Den gamle och havet (1952)

Jag gillar verkligen berättelser som har en rak historia. Den gamle och havet är inget undantag. Den åldrande Santiago har fiskat 84 dagar utan att få napp. Till sin hjälp har han tidigare haft den unge Manolin. Nu under den 85 dagen får han till slut napp av en gigantisk svärdfisk. Under många dygn utspelar sig en kamp mellan Santiago och fisken. Till slut vinner Santiago eller rättare sagt så vinner havet. Hajar äter upp svärdfisken på väg in.
Man förstår att Hemingway verkligen har fiskat svärdfisk. Ingående beskrivs hur man fiskar, hur fisken binds till båten.
Jag gillade verkligen denna bok.

Älskaren (1984)

Vad är verkligt och vad är uppdiktat? Ja, man vet inte riktigt vad Marguerite Duras har upplevt i denna självbiografisk roman. Huvudpersonen är en 15-årig flicka som lever med sin mamma, storebror och lillebror. Boken utspelar sig på 30-talet i Vietnam, då koloni till Frankrike. Flickan blir då älskarinna till en äldre kines. Boken handlar om deras möten, hennes sjuka mamma (depressiv), pappan som dog utblåttad och storebrodern som lurar sin mamma och syskon på det sista de har kvar. Flickan och hennes älskare blir aldrig accepterad av hans far.
Ingen imponerande bok, den grep mig inte. Historien är inte speciellt fängslande.

Gregorius (2004)

För första gången har jag läst flera böcker samtidig. Det var inte så svårt. Under tiden jag har fortsatt läsa de klassiker som har kommit ut så har jag också läst Bengt Ohlssons ”Gregorius”.
Boken bygger helt enklet på Hjalmar Söderbergs ”Doktor Glas”, men istället för att ha doktor Glas perspektiv så är boken pastor Gregorius tankar. Visst får Gregorius reda på att hans Helga är otrogen, men han har själv en affär i Porla. Man får en helt annan bild av Gregorius, en mänsklig.
Boken är bra och går i samma anda som ”Doktor Glas”, men där orginalet självklart är bättre. Ett grepp, troligen olagligt, hade varit för Ohlsson att ordagrant planka det som Gregorius och Glas säger till varandra. Det hade bundit böckerna ännu närmare varandra.

Främlingen (1942)

En av existentialismens mest betydande verk. Boken utspelar sig i Algeriet, då en fransk koloni. Mersault åker iväg för att begrava sin mor, men är väldigt likgill till hennes död. Åter i stan hjälper han sin granne att ge igen på sin älskarinna. Grannen har haft problem med en arab. Det slutar inte bättre än att Mersault dödar araben.
Under rättegången präglas mycket av att åklagaren målar upp Mersault som en känslokall, beräknande person, som inte ens grät på sin mors begravning. Han döms till avrättning. I dödscellen tvingar sig prästen på Mersault. Mersault blir mycket upprörd över att prästen ”prackar” på Mersault gud.
En mycket intressant bok om likgilltilighet, hur man skall bedöma mänskliga handlingar. Speciellt Mersaults utskällning och diskussion med prästen är intressant.

Klart läsvärd bok.

Markurells i Wadköping (1918)

Ännu en bok som utspelar sig på en enda dag, så även Mrs Dalloway. Men boken innehåller också en del tillbakablickar. Historien är till sitt yttre enkel: Herr Markurells son skall denna dag ta sin examen. Problemet är att han har varit allt för lat och hur skall då herr Markurell lösa detta. Kan man köpa en examen? Parallellt löper också historien om föreningen Jesu krubba. En förening som styrs av den förnäma i staden.

Detta är en av de bästa böckerna i klassikerserien. Den har fart och den har en hel del vändningar. Ett mycket bra språk i boken.

Döden i Venedig (1912)

Den kortaste boken hitills, men det gör den inte bra för det. Jag har fått tvinga mig att läsa den för att komma genom den. Boken grepp inte ta i mig.
Författaren von Aschenbach åker urtåkad på rekreation till Venedig. Där blir han besatt av pojken Tadzio. Känns märkligt att läsa om en pedofils tankar inlindat i sockersöta formuleringar.

Nej, detta var den sämsta boken hitills. Intressant hade varit om Mann hade istället hade skrivet om myndighetens försök att dölja pesten.

Dvärgen (1944)

Boken handlar så klart om en dvärg som finns hos en furste. Dvärgen hatar allt och alla, förutom fursten. Det är en mycet mörk bok med krig och mord. Men så kom den ut mitt i andra världskriget. Riktigt intressant blir boken i beskivningen av dvärgens sätt att förnedra furstinnan.

Boken är lite seg att ta sig in i början, men sen kan man inte lägga den ifrån sig. Till skillnad från ”Gäst hos verkligheten” som jag la ner att läsa pga den inte intresserade mig.

Stolthet och fördom (1813)

I all min enfald så trodde jag att Jane Austen skrev typ ”tant-snusk-böcker” alla Barbara Cartland, men ack vad jag bedrog mig. Boken är mycket rapp och faktiskt spännande hela tiden.
Det handlar om familjen Bennet, herr och fru samt deras fem döttrar. Fru Bennet högsta önskan är att alla skall gifta sig. Framför allt handlar det om Elizabeth som blir förälskad i den dryge mr Darcy. Elizabeth vet verkligen hur man ger en karl svar på tal.

En fantastisk bok om gör att jag måste helt enkelt läsa mer av Jane Austen.

Flugornas herre (1954)

Ännu en nobelpristagare, William Golding, men en riktig klassiker bör ju ha resulterat i nobelpriset. Behöver jag förklara vad boken handlar om eller är den lika känd som Gudfadern?
Ett plan kraschar, öde ö, pojkar 6-12 år, två ledare (Ralph o Jack), ett mobboffer (Nasse, Piggy), barnen håller samms, barnen ovänner, två läger, två pojkar dödas, barn räddas och blir barn igen.
Boken är mycket spännande även om man vet hur det skall gå. Det blir precis som Robinson på TV, barnen intrigerar och är lata. De blir otroligt fort mänskliga, dvs med fel och brister.

Klassiker

Vad är en klassiker?

Varför just dessa klassiker?

Självklart har de valt böcker från Albert Bonniers förlag och det skall ju tas hänsyn till en mängd faktorer: blandningen av kvinnor, män, olika språk, kulturer…..

Men…
Varför två böcker av Selma Lagerlöf och Hjalmar Söderberg?
Var finns Simone de Beauvoir, Agnes von Krusenstjerna, Albert Camus, Arthur Conan Doyle, J.D. Salinger…?

Kallocain (1940)

Var Karin Boye mer än bara ”Ja, visst gör det ont när knoppar brister”? Kallocain slog verkligen knockout på mig. Vilken är bäst hittills, Doktor Glas eller Kallocain?
Leo Kall uppfinner sanningsdrogen kallocain i denna framtidsroman. En framtid där Världsstaten styr och kontrollerar alla och allting.

Jag måste nog läsa ”1984″ av George Orwell.

P.S. Fortfarande ingen Austen än D.S.

Alla dessa präster!

Tidigt reflekterade jag över att nästa samtliga av dessa klassiker innehåller någon präst.
Hemsöborna: Pastor Nordström som hela tiden hjälper till med att få bort Carlsson.
Gösta Berlings saga: Den avsatte prästen Gösta Bergling.
Doktor Glas: Pastor Gregorius, vars fru hatar honom.

Det var en annan samhällstid då. Präster var betydande maktfaktor. Vad prästen tyckte spelade stor (alltför stor?) roll för människor.

Tvingats börjat på Kallocain

När jag har kommit halvvägs in i Jane Austens ”Stolthet och fördom” FATTAS 30 sidor! Expressen vill att jag skall skicka upp exemplaret så de kan ordna en ny.  Det har medför att jag har börjat på Karin Boyes ”Kallocain” utan att vara klar med Jane Austen.
Hur skall detta sluta?

Gregorius

Ju mer jag tänker på Doktor Glas desto mer fascinerad blir jag. Har bestämt mig för att läsa Bengt Ohlssons bok Gregorius (2004). Boken handlar om samma som Doktor Glas men är utifrån Gregorius perspektiv.

Nässlorna blomma (1935)

Var den inte mer än så här! Jag blev faktiskt besviken på boken. Visst det är en fruktansvärd historia, att Martin ackorderas ut som sockenpojk, men språket och stilen i boken berörde mig inte speciellt. Harry Martinson blandar en mängd olika stilar i boken. Korta mer dagboksanteckningar, men dikter och skillingtryck. Boken slutar tvärt, men fortsättningen finns i ”Vägen ut”. Kanske att jag måste läsa denna också för att förstå helheten och kanske uppskatta Martinson mer.

Jag har innan försökt att läsa Aniara men gett upp. I formelsamlingen ”Physics Handbook for science and engineering” av Nordling och Österman är sång 62 ur Aniara citerad på första sidan.

Offentlig upphandling

Vad skönt att offentlig upphandling fungerade redan i början av 1900-talet. Martin Tomasson i Harry Martinsons självbiografiska bok ”Nässlorna blomma” auktioneras ut till lägsta bud.

”Så gick de under klubban till minstbjudande, det vill säga den som ville ha dem för minast möjliga kommunala ersättning fick ta dem. Martin klubbades bort till ett ställe som hette Vilnäs.”

Mrs Dalloway (1925)

De andra böckerna i serien har varit rak och enkla berättelser att följa. Nu kommer jag till större tuggmotstånd. Varje gång man lägger ifrån sig boken får man bläddra tillbaka en bit och läsa om för att komma in i handlingen.

Handlingen ja. Det handlar om en dag i Clarissa Dalloways liv. Hur hon som tillhörande överklassen planerar för en bjudning senare på kvällen.
Parallellt med Clarissas dag är också berättelsen om Septimus Warren Smith och hans fru Rezia. Septimus är psykiskt skadad efter första världskriget. Det är egentligen denna historia som är den intressanta. Om Septimus och Rezias relation, hur hon försöker få sin älskade tillbaka till livet. Och om hur det slutar med det tragiska.

2002 kom filmen Timmarna, med Nicole Kidman, Meryl Streep och Julianne Moore, som bygger på boken. En mycket sevärd film!

virginiawoolf.jpg

Doktor Glas (1905)

Inte mer än 155 sidor göra att jag tvingas lägga bort boken ofta för att inte läsa sluten den på en dag, som jag gjorde med Möss och människor.

När jag läser den känns det som en naturlig fortsättning på Räddaren i nöden (från 1951). Dr Glas är som Holden Caulfield, vilsen i en värld, olyckligt kär. Dr Glas finner sig tvingad att hjälpa Helga Gregorius från sin man Pastor Gregorius försök till sex. Både denna och Hemsöborna innehåller mer sexuella anspelningar än vad jag trodde var vanligt runt 1900.

”Tända ljus tillhör staden. Aldrig har jag känt lyckan och stoltheten över att höra hemma i stad starkare än då jag som barn kom in från landet någon höstkväll och såg det tindra ljus runt kajerna. Nu, tänkte jag, nu måste de stackarna där borta på landet hålla sig inne i stugan eller också stövla omkring i mörker och smuts.”

Möss och männsikor (1937)

George och Lennie åker från gård till gård under den stora depressionen. George den handlingskraftiga och Lennie den lätt utvecklingsstörde. Lennies handikapp ställer hela tiden till det för dem.

Ett klassiskt slut.

Gösta Berlings saga (1891)

”Äntligen stod prästen i predikstolen”
Kommer varje klassiker att börja med ett lika klassiskt citat? Detta är verkligen en saga. En saga som innehåller det mesta; ond bråd död, sagoväsen, sköna kvinnor, försupna män.
Prästen Gösta Berling blir avsatt som präst pga att han super allt för ofta och mycket. Han får sin tillflykt hos Majorskan på Ekeby.
Den är tjockare än Hemsöborna, men språket är mycket flytande. Man fullkomligt plöjer igenom sidorna. Detta var Selma Lagerlöfs debutroman.
En fantastisk bok, jag är helt tagen.

Hemsöborna (1887)

”Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen”
En klassisk boköppning. Hemsöborna av August Strindberg är ett lustspel om Carlssons framfart på Hemsö. Hur han gifter sig med Madame Flod, hur hennes son Gusten motsätter sig detta. Gusten försöker med hjälp av pastor Nordström försöker göra livet surt för Carlsson.
Självklart är Hemsöborna mycket läsvärd, relativt fort kommer jag in i läsandet

Början…

Denna sida kommer att handla om Expressens satsning på Klassiska böcker. Jag har bestämt mig för att läsa alla och ligga i fas med utgivningen. Jag tillhör generationen som knappt inte har läst någon klassiker alls.